En tanke:

Jag och min kusin hade så många projekt för oss när vi var små så det är sjukligt!
Kojor, skattletarjakter, arkeologer på gräsmattan (var inte speciellt uppskattat), elda upp/halvt spränga vedboden i luften, gräva oss till jordens mittpunkt, brygga öl, göra parfym, lurade honom att äta hundmat, röka farmors fimpar, slå världsrekord i att springa runt huset flest ggr, jaga fasaner, fiska och leta guld i ån, bli proffesionella ölbryggare/cyklare/springare/biltvättare/gräsmattsklippare (självklart med inbillningen om att vi skulle bli svinrik), samlade kottar/kapsyler/golfbollar/tennisbollar, tävlade om vem som kunde stå på ett ben längst (jag vann alltid genom fusk och övertalningsteknik), någon gång skulle vi bli skogshuggare också...

Jag dödade hans fantasi mest hela tiden faktiskt, berättade att jultomten inte fanns och att det bara var grannen i en mask, att det inte fanns en tandfé utan det var våra mammor som la dit en tia när vi somnat på kvällen osv.

Iofs lurade jag honom att det var en rosa elefant som hoppade på molnen när det åskade.
Oså att molnen på himlen var döda människors själar, med förklaringen = molnet där uppe, ser du det? "aah", ja, du ser att det ser ut som långben va? "aah", ja det är långben, för han är död på riktigt. Det är ju bara gamla filmer med honom som går på TV.

Vi plockade smultron bredvid några elstolpar en gång, oså gick jag för nära själva boxen på stolpen ansåg väl han och säger,
- Anna! Akta dig för strömmingen! :O


Jag ser honom som min bror och bästa vän, därav det "fyndiga" namnet jag kom på när jag var 6 år - Min brorvän Andreas.

Trackback-URL för detta inlägg: