10/1-2012
Natten var lite si & så. 3 oroliga timmar sömn & sedan kliva upp halv 6 imorse, kötta igenom dagen & direkt hem för att ta itu med tvätt, disk & annat småplock. Dessvärre blev det lika mycket disk till, efter att min bror m. Familj var hit & käkade middag. Så då syntes ingen skillnad alls när väl A kom hem. Surt sa räven. Och nu har jag absolut ingen ork kvar.
Den där ständiga städningen & tvättningen. Kan aldrig de där bergen sluta att växa? I'm going nuts!
En diskmaskin hade vart trevligt. Men det går inte. Köket är för litet.
Annars var dagen skitbra, trots min trötthet & exremt onda kropp. Kände mig som en riktig kämpe, en stund.
Nu när jag ligger här inbonad i sängen & summerar allt jag åstadkommit idag, och vad som faktiskt märks... så känns det inte lika bra. Jag är nog ganska sämst. Ganska sämst flickvän också för den delen.
Har inte kläckt ur mig en enda klagan medans jag gjort mina sysslor (frivilliga sysslor) och det för att jag bestämde mig för att inte göra det. Varför ska man klaga? Det suger ju.
Är fortf totalt energifattig, men det är som att jag går på autopilot atm.
Mycket som pekar åt att ni borde bo större ;)
Ni är ju bara två så jag fattar inte hur det kan vara så jobbigt? :S Tyckte inte det var jobbigt när jag och Peter bodde på Parkgatan och bara var två :) Men det är ju bara jag..
Du får komma hit och äta så slipper du disk en kväll :)
